Bilder från Halloween festen i lördags, snodda från Steffi och Claudia
Den här dagen har varit allt förutom...normal. När jag vaknade upp imorse kring 9 kände jag att det var något som inte stämde, jag hade kramper i magen och jag var ledsen - men jag vet inte varför. Jag var i och för sig ledsen under hela helgen men ignorerade det och visste inte varför jag kände mig så nedstämd. Men imorse så tog jag mig upp, sminkade mig och cyklade iväg till sjukhuset för ett möte med min psykolog. När jag väl kom fram och satte mig i vänterummet så kände jag mig jätte konstig i kroppen och jag kunde helt enkelt inte vara kvar. Jag var tvungen att lämna sjukhuset och strunta i mötet för jag mådde så otroligt dåligt. Jag cyklade till jobbet och vilade lite där, andades ut lite och åkte sedan hem. Jag skulle inte börja jobba förrän 13 så jag åkte hem och vilade men lyckades inte. Jag låg och frös ihjäl i tre timmar och fick så ont i musklerna av allt. Jag ringde min psykolog och hon berättade att det lät som en panik attack. Jaha. Okej. Panik attack. Men varför? Ingen aning. Så runt 15 tiden var jag på jobbet och körde fram till stängning. Det var ett väldigt jobbigt arbetspass men jag lyckades ta mig igenom de tre timmarna vilket jag inte hade räknat med. Hade ingen känsel eller ork i hela kroppen och det var jobbigt att bara slå in ett paket. Men det gick. Och nu sitter jag här och bara sitter. Jag mår inte bättre. Det tar tid att skriva detta inlägg för att jag knappt känner någon styrka i mina fingrar och det gör ont. Fuck panik! Ska lägga mig och sova om en liten stund och förhoppningsvis mår jag bättre imorgon och orkar ta mig till Stockholm och H&M's pressvisning som jag sett framemot. Men vi får se. Min hälsa går före allting. FUCK PANIK!
Har ni varit med om panik attacker någon gång? Hur har ni hanterat det? Hur mådde ni då? Berätta gärna!
3 kommentarer:
yes bengan, panikattacker har man fått stå ut med en hel del gånger. jag har dock aldrig upplevt sådana långa och utdragna som just din var.
men de började alltid med nedstämdhet, helt plötsligt kunde de slå in. på bara några minuter kunde jag gå från skrattande till tyst och likgiltig typ. jag började till slut gråta och mina muslker började darra/skaka, en kylande känsla i kroppen och munnen och fingrar domnade bort. det kändes nästan som myror och jag kunde inte kontrollera t.ex. munnen utan den drog liksom ihop sig. jag fick panik av känslorna och kunde inte sitta still och ta det lugnt utan jag gick snabbt fram och tillbaka genom lägenheten med ytlig och snabb andning.
min dåvarandra pojkvän fick hålla tag om mig och försköa lugna mig, vilket ibland gjorde min panik värre - jag kände mig redan instängd i min panik och när han höll om mig som blev jag ännu mer instängd kändes det som. jag behövde liksom rum och luft.
efter ett tag lärde jag mig att för MIG så hjälpte det att ta frisk luft, öppna fönster och balkongdörr och andas djupa andetag. blunda. försöka ta kontroll över mig själv. stabilisera. andas in genom näsan och ut genom munnen. att tänka på andningen.
Benga då <3 jag vet inte om jag kommer hitta något som kan funka för mig för jag får såna kroppsliga symptom som vägrar släppa, typ yrsel och illamående och blir helt svag i kroppen och det försvinner inte vad jag än gör. Nu har det gått en vecka och jag är fortfarande inte helt normal i kroppen och huvudet, så jag vet inte riktigt hur jag ska hantera skiten än. FUCK THIS!
Men vad bra att du har hittat en metod som funkar för dig och faktiskt hjälper, men jag hoppas att du slipper attackerna helt och hållet.
fan vad jobbigt, men gå och kolla upp det med en läkare? finns ju mediciner - även om det är tråkigt som fan med pillerhelveten. men det finns ju sådana man tar vid behov, när man börjar känna av första symptom liksom. som ska lätta upp.
bengaflänga
Skicka en kommentar