Jag tänker inte låta någon tala om för mig hur jag ska leva mitt liv, sköta min ekonomi och vad jag ska slösa mina pengar på. Ja, jag shoppar mycket och nej det är inte ett beroende. Jag shoppar för att jag vill och för att jag kan. Men jag kan säga nej. Och om det stör er att jag shoppar så mycket som jag gör så är det erat problem but I don't want to hear about it. Istället för att klaga på mig och vara avundsjuka över att jag kan leva som jag gör och köpa det jag vill, så kan ni väl istället vara glada för min skulle eller göra något your own misery. Ni har valt att vara snåla, studera, skaffa husdjur, resa, skaffa barn eller vad det nu än kan vara och om det gör er lyckliga, so fine! Jag har redan studerat, jag vill inte ha något djur, jag reser dit jag vill resa, jag ska inte ha barn nu och jag behöver inte ta ansvar för något annat än mig själv och jag klarar mig JUST FINE. Mode gör mig överlycklig och det är den jag är, det är det jag vill lägga mina pengar på, så håll käften och låt mig fylla mitt liv med sådant som gör mig lycklig! (Detta betyder inte att det inte finns annat i livet som gör mig lycklig).
Det är sjukt hur människor kan lägga ner så mycket tid på att klaga på andra istället för att se på sig själva och göra något åt det som gör dem så negativa. Det finns alltför många människor som spenderar tusentals kronor varje månad på alkohol och cigaretter men det är ingen som säger något om det. Jag slösar inte en enda krona på sådant utan lägger hellre mina pengar på något som gör mig lycklig, något som betyder något för mig och som jag kan ha med mig livet ut, till exempel ett par löjligt dyra skor som jag länge drömt om. Så nej, jag tänker inte be om ursäkt för att jag shoppar som jag gör. Min garderob visar vem jag är och jag tänker investera i mig själv tills dagen jag dör!
